”Idén hade inte kommit om vi inte hade haft Monicas musik”

Bland slingrande landsvägar, ångermanländska ödegårdar och Monica Törnells musik på hög volym, hittade Per Sandberg berättelsen till pjäsen Barndomshemmet.
– Monica har alltid varit den där musiken som tar en in i själ och hjärta, säger Per.

Det började egentligen för flera år sedan. Gunilla Röör, gift med Per, var nybliven teaterchef på Norrbottensteatern, och paret åkte i sin nedcabbade bil längs ångermanländska skogsvägar, medan tankarna snurrade kring repertoarval och olika teman.
– Vi fick idén av att man åkte på de här norrländska vägarna i skogarna, vid älven och man såg alla de här ödehusen, gårdarna som hade lagts ner. Och man tänkte, det finns ju en historia bakom allting. Här har det levat människor, här har folk älskat och gift sig. Man kände att det var en ödslighet mitt i den där vackra naturen, säger Per.
För Gunilla låg ett tema om hemvändare nära till hands och snart började en pjäsidé om magisk realism spira hos Per. Men när han insåg hur många skådespelare som skulle krävas i en sådan pjäs övergav han snabbt idén.
Istället lade han om idén till en berättelse om tre syskon, och hämtade inspiration från sin egen uppväxt.
– Jag själv kommer från en stor syskonskara som är lite dysfunktionell, men istället för att skriva om bröder, som i mitt fall, skrev jag om tre systrar. Jag tycker det ligger så mycket närmare Monicas musik och idé av att berätta ur ett kvinnligt perspektiv.

Monicas musik, ja. För utan hennes låtar hade det inte blivit någon pjäs, och Monicas låtar går som en röd tråd genom berättelsen.
– Idén hade inte kommit om vi inte hade haft Monicas musik, säger Per, som beskriver att hennes musik har stråk av råhet samtidigt som den är skör och vemodig.
– Det är något vackert över det hela. Och sedan är det berättande sånger, det är så lätt att bygga historier kring.
Bland de egna favoriterna ur Törnells visskatt nämner han de låtar som har drag av folkvisa i sig.
– Hon har gjort så mycket, sjungit Bellman, hon var ju väldigt duktig på att kula vad jag förstår. Det är inte bara att hon är en pop-tjej. Jag tycker att hon är som en svensk Janis Joplin. Det är både rivjärn, ömsinthet och skörhet.

”Jag tycker att hon är som en svensk Janis Joplin. Det är både rivjärn, ömsinthet och skörhet.”

Pjäsen kretsar kring tre systrar som mer eller mindre brutit kontakten med varandra och med sitt förflutna, och som motvilligt återförenas igen i sitt barndomshem efter att deras mamma gått bort.
– De har lämnat det där hemmet som kanske inte var så genuint, härligt, bra och harmoniskt utan man längtade mycket därifrån. Det som återförenar dem är mammans begravning.
Några bearbetningar krävdes innan det färdiga manuset var klart, berättar Per, och hans långa erfarenhet som skådespelare har varit en tillgång i skrivprocessen.
– Jag har inte den där dramaturgiska ådran inom mig. Snarare tror jag att jag har en känsla för repliker, tajming, hur långa de ska vara, någonting som gör att man kommer till eftertanke. Den erfarenheten har varit nyttig för mig.

Under hösten är Per med i föreställningen Pensionat Oskar på Stadsteatern i Stockholm, men några repetitioner av Barndomshemmet har han hunnit se i Luleå ändå.
– Det kommunicerar, materialet, och det tycker jag var jättekul. Jag känner mig helt trygg med Gunilla som har en handfast och lättsam ton, och en scenisk blick på det hela. Jag tyckte att det var någon slags harmoni i berättandet under repetitionen, säger Per, som nu känner att hans jobb är gjort.
– Nu måste jag lämna över till de som ska tolka texten. Sedan kan det ju bli någonting helt annat än det jag har i min fantasi. Det är lite skönt och befriande. Nu kommer ett nytt konstnärsskap, regissören och skådespelarna som ska göra sin egen tolkning av det hela.
Text: Andrea Thür
Foto: Magnus Stenberg

Fakta/Per Sandberg
Skådespelare, tillhör den fasta ensemblen på Stadsteatern i Stockholm. Aktuell som manusförfattare till nyskrivna pjäsen Barndomshemmet, som har urpremiär i Råneå 4 oktober och spelar på Norrbottensteatern hösten 2025. Aktuell även som skådespelare i föreställningen Pensionat Oskar på Stadsteatern i Stockholm. Har tidigare skrivit föreställningen Par i narrar tillsammans med Gunilla Röör.

Till föreställningen